Känslor

Man bli lätt nostalgisk när man tänker tillbaka på hur man kände under en viss period. Man kan koppla en speciell sång till ett minne eller bara tänka tillbaka på vilken sinnesstämning man hade dag ut och dag in. När jag tänker tillbaka på saker som hänt så känns det inte direkt som att liknande saker händer mig just nu. Det är som att allting har tonats bort. Jag känner ingenting längre. Allting är grått och så himla slentrian.

Mitt rum är kaos, jag känner mig inte alls kreativ och jag har två tentor som jag borde plugga till. Allting kändes så himla mycket bättre innan. Det känns som att jag befinner mig i en dimma och hittar inte ut från den. Dagarna rullar på och jag följer instinktivt ett konstigt mönster dag ut och dag in utan att tänka särskilt mycket på hur snabbt tiden går.

Var är den där picknicken i skogsområdet, filmen på biografen som fick mig att skratta sönder och alla de där trevliga laga-mat-tillsammans-och-dricka-fläderblomssaft-dagarna? Jag finner inte glädje i någonting längre. Gör samma saker dag ut och dag in. Spenderar alldeles för mycket tid på saker som inte spelar någon roll. Tid som aldrig kommer tillbaka. Tid som jag hade kunnat göra någonting mycket vettigare med. Nej. Jag vill ha semester. Åka bort en stund. Andas. Nu.