Jag.

Jag tror inte att jag riktigt kan spräcka hål på den bubbla jag skapat. Den runt min blogg och den jag hade förut. För även om jag ville börja om på nytt så känns det som att den här bloggen på något sätt ändå är en hållplats i cykeln av den gamla. Som att detta kommer pågå i oändlighet. Kanske beror det på att jag egentligen inte alls vill vara sådär vardagligt tråkig som jag egentligen är? Att skriva ner saker och ting kan vara lite svårt ibland om det bara ska handla om en vardaglig aktivitet. Tankar och känslor känns mer berikande på något sätt. Som att man kommer innanför någons kanske påhittade fasad för omvärlden.

Jag är inte alls sådär ledsen och tragisk som människor kanske uppfattar mig här. Jag säger inte att ingenting jag har skrivit här inte är mitt riktiga jag. Det är bara det att jag har tendensen att bara skriva saker och ting när jag har en halvt ledsen känsla inuti mig, då när allting känns som att tankarna slukar en totalt och man ser saker i ett sådär halvgrått dimmigt ljus. Vilket tydligen händer då och då.

Egentligen är jag ganska så glad mestadels av tiden. Faktiskt. Och jag ska försöka visa det också. Tjingeling!