Om personer inte ens anstränger sig lite grand för att få ens uppmärksamhet, varför ska man då bry sig egentligen? Jag skulle kunna sluta bry mig helt och hållet. Jag försöker göra det. Men innerst inne vill jag inte göra det. För djupt där inne finns en idé om att kanske någon gång eller två har han skänkt en tanke till mig.
Hopplöst, jag vet. Men ändå vägrar jag sluta tro.
Man ska aldrig sluta tro och hoppas. Det är det som håller en uppe. Men det beror också på vad man tror och hoppas på. Vissa saker förändras inte, och det måste man bara inse.
SvaraRaderaVad det än är, kommer det säkert att ordna sig!