"Den är classic!"

För första gången i mitt liv har jag haft god framförhållning. Jag köpte alkohol till nyår två dagar innan och dog inte alls av klädångest sådär in i det sista som det brukar vara. Jag firade nyår i Höör i min kompis föräldrars hus. Det var en trevlig kväll med mat, dans och en måttlig mängd alkohol. Vid tolvslaget bjöds det på champagne och de som hade med sig raketer sköt upp dem i luften. Jag hade faktiskt tagit med mig såna där svävande lyktor från Thailand, men jag vet inte om de hade synts så bra då det inte var så stjärnklart plus att någon raket kanske hade lyckats träffa den. Det hade nog inte varit så trevligt med en sprängd luftballong.

Någon timme eller två efter tolvslaget började folk dra sig hemåt en efter en. Och då började jag känna att jag var tvungen att ligga ner i en säng för att inte plötsligt börja drabbas av illamående. Så jag lade mig i MS säng och stirrade på hennes Harry Potter böcker som låg på hyllan - kände ett svagt begär av att börja läsa i en. Stirrade i taket och på de blommiga tapeterna i flera minuter och tänkte att de kommer väl märka om jag är borta. Sen kom ST. Sedan låg vi där och pratade om olika saker medan jag försökte ringa till han-som-inte-är-värd-det's mobil som tur nog var död.

Sen kom de återstående personerna som skulle sova i samma rum som oss. Vi borstade tänderna och jag och ME lyssnade på "pinsam" musik från hennes MP3. Sedan skulle vi gå och lägga oss så vi släckte lampan. Men då kände jag genast ett stort behov av att börja prata. Så låg vi där och skrattade åt mina random historier och spelade upp episka scener från Kvarteret Skatan. Sedan sa jag att jag skulle bjuda in dem till ett pyjamasparty i framtiden på Facebook, men att PB inte skulle komma om jag pratade hela jävla natten då med. Pyjamaspartyn alltså, det borde man verkligen ha mer av.

Sedan somnade vi och jag hade den knäppaste drömmen någonsin.