Ph: Here
Black Swan är en psykologisk thriller, regisserad av Darren Antonofsky (Requiem for a dream, The Wrestler), och handlar om Nina Sayers (Natalie Portman), en balettdansös, som lyckas få rollen som i Tchaikowskys berömda balettuppsättning "Svansjön". Nina passar perfekt till rollen som den vita svanen, men eftersom som hon är något av en perfektionist har hon svårt att ta till sig rollen som den svarta svanen, som speglar den vita svanens motsats. Nina tappar slutligen förståndet och börjar därefter förvandlas mer och mer till sin motsats, alltså den svarta svanen.
Personligen tycker jag att filmen är fin och porträtterar Ninas inre kamp med sig själv utmärkt. Innehållet är visserligen lite för sexuellt för min smak, men det är väl ungefär det som den svarta svanen står för och lite det som filmen går ut på, att Nina mer och mer kommer i kontakt med sin sexuella sida som vanligtvis finns gömd bakom hennes pryda jag. Man kan ju undra om Sigmund Freud har var en del av inspirationen till den här filmen, haha.
Avslutningsvis vill jag tillägga att filmen slutar så himla bra, och scenen där hon dansar den svarta svanen gjorde mig alldeles hänförd. Man upplever en viss kaxighet och mystik som inte fanns där innan. Det är utan tvekan min favoritscen. Så himla briljant. Nej, gott folk, Black Swan är en mycket bra film i sin helhet och verkligen sevärd.
(Dock har den inte haft premiär i Sverige ännu - den fjärde mars närmare bestämt. Men om man inte orkar vänta så går den att få tag på i faktiskt riktigt bra kvalitet för att vara så här tidigt.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar