Mystiska skogar och känslor.

Inatt drömde jag om S. Att jag träffade honom. Sedan var vi någonstans vid ett hus, och vi träffade på någon som han kände, en äldre kvinna, som sa att hon hoppas att jag är bättre än de andra flickor han träffat. Sedan körde vi till en mystisk skog. Jag tror att det var alldeles mörkt runt omkring. Och hans vän var med. Han satt i framsätet och liknade lite som J, som om han hade kunnat vara hans bror lite grand. Och vi skulle tydligen gå in i den skogen. Men man fick inte bli upptäckt, eftersom man egentligen inte fick vara där, och då var det bara att springa till bilen så fort man kunde och köra därifrån.

Sedan var det ungefär som om det var ett spel vi spelade. Vi kunde inte återvända. Det gick inte för att vi var inne i en annan zon. Vi kunde bara fortsätta framåt. Men jag ville inte. Det var för läskigt. Sedan följde vi ljuset som man var tvungen att hålla en viss takt med för att inte tappa bort de andra. Sedan var alla på en rastplats och då kom N in i bilden. Vi tappade bort de andra för vi hann inte springa ikapp när det var dags att gå vidare.

Till slut övernattade vi i ett hus, jag, N och kanske var det J. Jag tror att där var en tv. Och en soffa som vi satt i. N hade handen på mitt lår. Och jag klamrade mig fast vid hans arm, och satt alldeles tätt intill. Jag observerade N:s hand. Slutade hålla om hans arm för att se om han reagerade. Men han hade kvar handen. Alldeles stilla. Och jag tänkte att om han tar bort den kommer jag placera den där igen. Sedan tänkte jag att det ändå är mest jag som visar i mitt kroppsspråk att jag tycker om honom, och då klamrade jag mig åter fast vid hans arm och lutade mitt huvud mot honom. Sedan kom alla de andra vi tappat bort. Men vi var inte längre med i deras "uppdrag". Så vi var tvungna att lämna huset. Eller vi fick lov att gå in där tre gånger, men inte mer. Så vi var på verandan sedan. Och så slutade det.

Det är lite sorgligt, tycker jag. Att man tänker så mycket på någonting att man börjar drömma om det. Och jag tänker fråga N nästa vecka om han vill ses. Jag bryr mig inte längre. Eller jo, det gör jag. Men eftersom vi inte setts på ett tag har känslorna tonats ut lite grand. Ändå får jag ont i magen om han tar kontakt med mig. På ett bra sätt tror jag.