I'm just a fucked-up girl who's lookin' for my own peace of mind.

Ph: Här.

Eternal sunshine of the spotless mind handlar om Joel, som under en tripp till Montauk möter Clementine. De är totalt varandras motsatser men på något sätt blir de förälskade i varandra och inleder ett förhållande. Efter en stort bråk bestämmer sig Clementine, impulsiv som hon är, att radera Joel ur sitt minne, och därmed sin hjärtesorg, med hjälp av ett företag som erbjuder den tjänsten. Joel får av misstag reda på det här och bestämmer sig för att genomgå samma procedur. Han slänger alla saker som han associerar till Clementine och med hjälp av Lacuna Inc gör de en minneskarta över hans hjärna för att under natten, medan han sover, kunna radera allt som påminner honom om henne.

Under filmens gång får man sedan följa Joel genom en rad olika minnen och får på så sätt mer förståelse över hans och Clementines förhållande. Mitt under processen kommer han dock ihåg varför han älskade henne från första början och vill helt och hållet avbryta allting även om det är omöjligt, eftersom han inte är vid medvetande. Därför försöker både Joel och Clementine att gömma sig i minnen hos honom där hon egentligen inte hör hemma för att teamet inte ska kunna spåra dem och på så sätt försöker de rädda de minnen som ännu inte raderats.

Det här är en film som några stycken säkerligen skulle uppfatta som tråkig, rörig och oförståelig. Men det finns någonting med den som är bra - jag har bara inte riktigt kommit på vad det är än. Filmen är inte dålig, men den är sannerligen udda. Det finns delar som jag tycker om och delar som jag inte alls fångat mitt intresse. Dock måste jag medge att Jim Carrey har bevisat att det finns en mer känslosam och seriös sida hos honom. Kate Winslet är såklart mycket duktig hon med. Och väldigt söt. Jag gillar Clementine. Dessutom är filmen är väldigt fin i tanken, att två personer hittar tillbaka till varandra hela tiden trots att de raderat alla de minnen de någonsin delat med varandra (det framkommer i filmen att denna process har ägt rum tidigare).

Avslutningsvis, vill jag säga att kanske krävs det några gånger för mig att uppskatta en sådan här film, även om jag är säker på att jag aldrig skulle kunna se den som min favorit. Dock, tycker jag ändå att den är sevärd! Och tycker ni inte om den kan ni åtminstone sitta och beundra Clementines utseende, som jag för övrigt älskar.