Ibland är jag nog ett offer för mina egna tankar alldeles för mycket. För när du är låst i ett visst tankemönster är det väldigt svårt att bryta det, att göra det mer godartat. Men om man innerst inne vet att man är dålig, varför ska man då låtsas att man är bra? Jag tror verkligen inte på att man kan ändra sina tankar på en dag bara för att klara en speciell grej. Man ljuger ju för sig själv. Och då vet man att innerst inne tycker man inte alls så som man försöker övertala sig själv. Hur funkar det egentligen? Jag behöver flera tusen positiva ord idag. Jag vill egentligen känna mig oövervinnlig, men det är svårt. För jag är så himla rädd för att göra fel alltid. Och jag överanalyserar allting flera gånger om. Just nu skulle jag bara vilja svälja tio piller med dopamin. Varje dag. Denna veckan. Och känna att jag är på gång.