Jag tycker seriöst att det är skitjobbigt att plugga. Alltså riktigt jävla energikrävande. För jag fattar ingenting. Fattar inte vad som är viktigt, tror att allt är det, och det tar fem miljoner år att skriva sammanfattningar som inte ens är relevanta och totalt jävla onödiga som inte gör mig ett dugg smartare. Jag hatar universitetet så mycket att jag vill gråta. Jag är jättestressad i den ena stunden men lugn i den andra. Så håller det på tills det är några dagar kvar tills jag måste tenta av och kommer gå in i en personlig bubbla med min strutsmentalitet och gråta när jag blir påmind om hur extremt jävla kasst allting kommer gå. Hur extremt jävla kass jag själv är som fattar noll. Älskar livet. Älskarälskarälskar.