Hank just needs to realize that doctors can have fun. We're not all workaholics with God complexes.

När man tittar på Grey's Anatomy så känner man verkligen hur man aldrig kommer ha såna ambitioner som de har. Att vara läkare är ett så stort ansvar och människor som väljer ett sådant yrke måste verkligen prioritera sina patienter före familj och allt annat. Man lever för sitt jobb, alltså måste man verkligen älska det. Fast, att dagligen omringas av liv och död. Det känns som att man borde utforma en viss apati gentemot känslor. Jag kan tänka mig att jag hade gått i kras varje gång någon dog, och gråtit glädjetårar varje gång någon med en tragisk sjukdom blir frisk. I alla fall till en början. Innan man blir så van att man helt enkelt inte kan gråta mer. Fast man kommer kanske inte nära alla patienter på det sättet, så kanske känns det inte lika hemskt varje gång någonting tragiskt händer. Fast att kunna rädda liv är ändå rätt fantastiskt.