Efter flera veckors längtan över att få se David Fincher's version av "Män som hatar kvinnor", blev det äntligen av igår. Jag och M gjorde det lätt för oss och såg den i den lilla stadens glamorösa lilla biograf för bara åttio kronor. En söndag. Nåväl, hur ska jag börja beskriva denna film?
För det första är introt så himmelskt bra. Ingen lågbudget film det här inte. Introt är en presentation av filmen, med skådespelarnas namn samt att det är som en väldigt häftig "musikvideo" i slowmotion. Gillar't.
Filmen som helhet ger ett bra intryck, jag är rätt så imponerad ändå. Jag vet visserligen inte om jag kan kalla den fantastisk eftersom jag började bli trött på att sitta i biosalongen (det hade antagligen blivit en annan effekt i tv-soffan), men den är helt klart sevärd och väldigt snyggt gjord.
En av grejerna som imponerade på mig var faktiskt att de försökte försvenska den lite grand. De använde sig av SVT, SJ-tåg, Ica-kassar, Sia-glassar, Mjau (kattmaten), nämnde Nordea & Ericsson, hade den där "numret kan inte nås för tillfället"-rösten på svenska när de ringde och samtalet inte kom fram. De försökte uttala orterna och namnen med en svensk klang och sa både ”Tack” och ”Hej, hej!”. Det kändes ungefär som att bo i Sverige men prata engelska. Ett plus att Stellan Skarsgård spelade Martin så att de fick in en riktig svensk bland birollerna. Riktigt roligt att höra de prata engelska sen slänga in något svenskt namn, eller ord. ”Hi, I’m Gunnar” var lätt en av de roligaste.
Upplägget var bättre i den amerikanska filmen, tyckte jag, samt att de strök grejer som den svenska filmen hade med som kändes lite off i historien, vilket gjorde att slutet var mycket bättre i "The Girl With The Dragon Tattoo" än i "Män Som Hatar Kvinnor". Visserligen, var det mycket mer känsla i våldet när det kommer till den svenska versionen. Den amerikanska kändes nästan mesig när det främst kom till scenen där Lisbeth blir våldtagen och när hon tatuerar in "I'm a rapist pig" (”Jag är ett sadistiskt svin och en våldtäktsman”) på sin förmyndares bröst. Man kände sig definitivt mycket mer äcklad av den svenska versionen eftersom det kändes så äkta. Så smutsigt på något sätt.
Slutligen skulle jag vilja ta upp att man verkligen ser skillnad på filmerna, att "The Girl With The Dragon Tattoo" är en Hollywood-film för att den är så stilren och snyggt gjord, med en bättre budget, snyggare skådespelare etc. Fincher har lyckats göra en bra version av det hela, men jag vill ge cred till den svenska versionen också för att den är imponerande för att vara från Sverige. Jag tycker även att den svenska filmen förmedlar en helt annan känsla, och som M sa, det ser liksom mer 60-tal ut än "The Girl With The Dragon Tattoo" som ser sjukt moderniserad ut. Färgerna är smutsigare i den svenska och allting är inte värsta höga budgeten, vilket ger det en mer verklig känsla, enligt mig.
Vissa detaljer var dessutom snyggare i "Män Som Hatar Kvinnor", som exempelvis deras research upptejpat på väggen. Däremot får Finchers version sjukt mycket cred till att vara så klar, inget komplicerat, man får alla frågetecken utslätade som kan vara lite för komplicerade i den svenska om man inte har läst boken - kan jag tänka mig i alla fall. Nu kan jag inte jämföra filmerna med boken, men hoppas kunna göra det en dag i framtiden. Som sagt, se den! Den är verkligen sevärd!
(Något lite vid sidan av som jag och M skrattade ihjäl oss åt för att vi vände chockat mot varandra direkt som om det var ett brott av Mikael Bergkvist att inhandla ett paket röda marlboro, inklusive tändare, ta en cigg och slänga resten av paketet i soptunnan. Antar att man som redaktör för Millenium har råd att gör så!)
Cred till er som ens orkade läsa hela texten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar