Fullkomligt älskar känslan av att aldrig någonsin behöva bry sig om någon som aldrig brytt sig om en själv. Att inte behöva spendera hela sin vakna tid till att spekulera kring någon som inte är värd det. Slippa romantisera någons egenskaper, och selektivt välja bort de man inte bryr sig om, för att få en så sockersöt och klichéartad dröm av personen att man blir lite kär av bara tanken. Slippa den där helvetes jävla klumpen av ångest i magen varje gång man inte vet vad som kommer att hända. Slippa all den där naiviteten som bubblar inombords tjugo-fyra-sju.
Det är så himla skönt att slippa tänka på någon så mycket att det gör ont. Att slippa bete sig som om man mest av allt vill skada sig själv känslomässigt. Slippa en sådan självdestruktivitet varje dag, i flera veckor, till och med efter att man har sagt hejdå för alltid. Och just nu är allting så stillastående, så fridfullt, så neutralt. Och jag hoppas att det förblir så. För hela den här grejen är över, så jävla över på många sätt. Och jag hoppas att den är över för alltid.
Har kommentarer kopplade till mina mail så ser det snabbt, haha (; ja precis, fast isåfall mer fokus på träning och mindre personligt än den här bloggen!
SvaraRaderaJag tycker att Jillian Michaels är hur grym som helst och har hört att hennes träningspass är helt galet jobbiga, och intensiva 20 minuter om dagen är ju faktiskt bättre än ingenting! Jag tror att det där med resultat handlar mycket om att hålla på över en längre tid, resultaten kommer förr eller senare sålänge man varierar sin träning och utmanar sig själv (: har en ny blogg på g, kan länka när jag känner att jag fått igång den lite (; jag är lite för frälst på löpning för att inte klara av att skriva om det! Har ju inte kunnat springa på typ ett halvår så det i kombination med en jäkla massa skolarbete dödade den här bloggen ganska brutalt.
SvaraRadera