Här sitter jag, iklädd en vit blus och kjol. Sminkad och tuggar tuggummi. Det är sån där säsongsavslutning i stan för någon utegrej, men där är jag i alla fall inte. På ett sätt vill jag dit, på ett sätt inte. Bra skäl: Folk man känner, musik som man kan dansa till. Dåliga skäl: Staden är tråkig, människorna är det mestadels också. Ingen kan följa med mig som jag vill dit med.
Imorgon ska jag jobba 13-17. Sen ska min pappa och faster ha 80-årsfest. Tur att jag kan unna mig det åtminstone. Måste prata med chefen angående min systers student. Det är helt bisarrt att de satte in mig på ett pass sådär 16-23. På kvällen dessutom. Trots ledighetslapp. Bra där. Tydligen fick jag inte ledigt, eller så någonting fucked. Men hur prioriterar de egentligen? Får folk som jobbat där en längre tid ta ledigt? Kanske finns det någon snäll själ som kan ta mitt pass. Har kanske en kandidat. Jag svär, jag kan jobba alla dåliga tider, bara jag slipper just den dagen. Haha, så ska jag fan säga till chefen.
Just nu sitter Antony and The Johnssons "Hope there's someone" fastetsad i mitt huvud. Så, nu ska ni få lyssna på den. För hen (tydligen vill denne personen vara en kvinna) har en fantastisk röst. Så, här är den. Känns som en låt man bara ligger i sängen och dör till. Så himla fin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar