Dö.

Det är alltid jag som tar första steget. Alltid. Jag är så jävla trött på det. Om jag kunde hade jag fokuserat min energi på egentid. Suttit i min egen lilla bubbla och gjort världens mest kreativa saker. Men jag orkar inte. Jag känner mig helt tom. Rastlös hela tiden. Uttråkad till max. Samtidigt som någonting bara klöser inuti mig. Jag vill egentligen göra massor med saker, men det finns ingen motivation. Känner mig instängd i en mörk skokartong där jag ibland lyckas göra små hål för att få in lite ljus i min tillvaro. Exakt så känns det.