The starring role.

Jag har tänkt på det här. Ni vet när man inte planerar att bli fast med någon i ens huvud. Och man känner att man skulle klara sig utan personen fastän man skickar meddelanden då och då. Man blir ju ändå lite intresserad. Men så smyger sig beroendet fram. Man blir mer och mer fasthakad i någon, och när man väl inser det så finns det ingen återvändo. Det är då det smärtar som mest ifall det förr eller senare tar slut. Att man blev så fäst vid någon som ändå inte ville ha en på det sättet man önskade just då. På ett sätt orkar jag inte det längre. Därför vill jag inte ha stora förhoppningar för någon längre. För det trasar bara sönder en inombords.