En dröm i en dröm i en dröm.

Såg en bild på N idag. Den var från förra året, och nu tänker jag att jag nog går sönder om jag börjar träffa honom igen. Han har ju sagt saker i stil med att det är annorlunda nu, men han flyttar till Norge tidigt nästa år och det enda jag tänker på är att jag bara är en sysselsättning tills dess. För att han plötsligt började ha tråkigt. Man vill inte öppna upp sig för någon som redan varit så jävla psykosfuckad i huvudet mot en. Han pratar om att varje gång jag nämner *det förflutna* så går vi tillbaks flera steg och det tar så himla mycket energi från honom. Då känns det som att han tror att jag förlåter så himla lätt, glömmer saker som varit, och bara går vidare med någon som antagligen inte ens är rätt för en. Varför starta någonting som man vet kommer ta slut inom några månader? Varför tro på någonting som inte ens tagit sin början fastän startskottet gick redan i början av sommaren? Objektivt vet jag ju vad jag hade sagt till någon som mig: Skit i honom. Han vill bara sysselsätta sig med dig för att han har tråkigt, varför skulle han vara en *förändrad man* ett år senare? Fast på ett sätt vill jag bara se hur det är, spräcka hål på hela den här illusionen jag alltid har haft om honom. På ett sätt vet jag redan att han inte är någonting för mig. På ett sätt vill jag att han ska vara någonting. Antar att det är såna saker som händer när dåliga tankar om en själv blandas med känslor av ensamhet i den här kroppen som är helt svältfödd på kärlek i dess alla former.