Sorry guys. Men jag är så himla dålig på allt det här med bloggande för tillfället. Dels för att jag inte har några vettiga samtalsämnen (kanske har jag aldrig det men ändå) och dels för att jag aldrig har någon riktig ork till det. Men jag tycker ju om att skriva.
På sistone har jag mestadels jobbat, försökt dämpa ångesten över mitt jobbsökande som går åt helvete ungefär alla dagar i veckan. Vi har haft nån jävla kontrollant på jobbet och jag har velat skjuta mig själv båda dagarna pga så jävla nervös eftersom vi låtsas vara så jävla bra när vi egentligen suger så jävla hårt alla dagar om året förutom när vi har kontrollanter och måste ge sken av att vi är en korrekt restaurang som följer alla regler? Sån jävla bullshit. Så går mest runt och är bitter på jobbet. Kanske lite mer än vanligt för att det har tillkommit en massa nya regler som gör en så jävla stressad. På sistone så har jag även känt att jag nog egentligen inte är så himla lämpad för ett jobb som är så stressigt som det här. Jag vill ju egentligen bara chilla och göra saker i min egen takt. Plus att jag inte ser någon som helst framtid där alls? Men det är bekvämt för jag inte jobbar alla dagar i veckan, och tar mig igenom helveteseldar när jag väl är där. Sedan slipper jag stå i kassan ungefär 99% av tiden, vilket gör det ännu mer bekvämt eftersom jag hatar kassan mer än någonting annat. Ok, beställningen är väl inte någonting prima det heller, eftersom det är så jävla mycket organisationsförmåga under press därinne. Och blir jag stressad så släpper jag fan allt. Så... jag vet inte riktigt vad som är det ultimata jobbet för mig. egentligen.
När det kommer "kärleks"relaterade grejer i mitt liv, har jag försökt att släppa saker som får mig att må dåligt. På riktigt nu alltså. Gömmer honom i nyhetsflödet på Facebook, har avföljt på instagram. Dock har jag ej tagit bort hans nummer. Men går aldrig ut i staden och sms:ar inte. Hatar att jag har en tendens att klinga mig fast vid människor. Som om jag har separationsångest. Ja, det är ganska patetiskt att hålla sig kvar hos nån i ett år. Det fattar ju jag själv. Men när jag har försökt att säga till mig själv att "Alltså nu jävlar." Så har ett enda litet tecken på att jag finns i hans värld dragit mig tillbaka. Orka vara med någon som inte ens kan ge en en vardagskväll för att två timmars träning är mer värdefullt? Som prioriterar allting före en själv, och som egentligen don't give a shit about you. Eller tja, han kanske gör det minimalt, som en vän eller något sånt där töntigt. Det är väl inte hans fel egentligen, det är ju så jävla uppenbart att han själv har fucked up anknytningsstil när det kommer till att skapa relationer. Som om han inte vågar bli sårad på djupet, utan en liten skrapning får honom att skita i alla kvinnor på grund av att någon tjej han trodde det var seriöst med visade sig vara en jävla fitta? Som man bäddar får man ligga antar jag.
Annars då?
Signade upp mig för Djurrättsalliansens "Den stora veganutmaningen" i Mars. Har slutat äta vegetariskt för tillfället på grund av bristen på motivation och bristen på kreativa recept som är goda. Känner ändå för en utmaning. En på jobbet signade upp sig med. Pepp!
Tillbringar även dagarna med One Direction för tillfället i brist på annat liksom. Behöver lite distrahering från allting. Jag har även betat av en säsong av Twin Peaks på Netflix! Efter sådär flera månaders tid har jag somnat de två gånger jag har försökt att se första avsnittet (på grund av sömnbrist alltså.) Men nu är jag minsann på gång! Är även lite insnöad på Ally McBeal, haha. Jag har dock en tendens att sluta titta på serier mitt i allting. Jag måste hålla det uppe liksom. Kanske betar av något avsnitt idag. Imorgon är det julbak med människor från jobbet, och tredje advent, som sagt. Kanske kommer en uppdatering, vem vet.
Fridens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar