Saker som jag tänker på just nu framtidsmässigt är att byta jobb. Och flytta. Såna där vanliga grejer som de flesta tänker på. Jag tänker på att plugga engelska i Storbritannien eller jobba utomlands. Det finns ingenting som hindrar mig från att stanna kvar här. Funderar på att säga upp mig från mitt jobb eller ta tjänstledigt. Det snurrar ganska mycket i mitt huvud för det finns tusen olika val. Jag pratade med min faster innan och hon sa att jag har tillräckligt mycket handpenning för att köpa en lägenhet. Med lån då. Vilket skulle vara billigare än att hyra i andrahand och väntetiden skulle vara lägre.
Men just nu tänker jag på Skottland. Jag vet inte varför. Jag vill åka till Skottland. På semester. Och till London. Eller i alla fall någonstans där. Det känns lite som att det är nu eller aldrig. Miljöombyte tänker jag främst på. Skippa staden som gett mig så himla många hjärtesår, träffa människor som man inte vet någonting om. Träffa likasinnade och prata på ett annat språk varje dag i flera veckor. Nya miljöer bara. Jag vill!!!
Visar inlägg med etikett drömmar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett drömmar. Visa alla inlägg
tisdag 2 april 2013
måndag 25 mars 2013
Känslan av frihet
Nu är de här två helvetesveckorna över. Ingen stängning på någon vecka. Och inte med henne när det väl är stängning igen. Känslan av frihet. Grät nästan innan idag när jag förklarade för mamma om hur hemskt det är. Det är inte kul när det sätts orimlig press på en på ett jobb med en dålig skiftledare som hellre tjatar på en istället för att hjälpa en. Okej, att hon möjligtvis är jävligt trött på det men hon är den enda som får folk att vilja säga upp sig. Vissa mår psykiskt dåligt. En tjej grät för helvete i diskrummet en gång. Nån skickade in uppsägningslapp när jag inte jobbade där och det blev möte. Hon jobbar kvar där fortfarande nu. Men inte lika ofta eftersom hon jobbar på ett annat ställe samtidigt då hon lyckligtvis är klar med högskolestudier. Det känns så jävla skönt att fler känner att det är jobbigt. Vet dock inte om man borde attackera henne tillbaka när hon skriker på en, eller gå till chefen och vara en backstabbing bitch.
Hursom. Vad har mer hänt på sistone? Jag har gått på en urdålig klubb med 18+ och "typ" sagt upp kontakten med K. För han är en av de anledningar till att jag mår så jävla dåligt ibland. Och han bara: "Jag förstår om det känns jobbigt för dig att vi pratar, så vi gör som du vill." "Det är klart att jag bryr mig, men inte på det sättet som du vill att jag ska." Hej, tjej som söker sig efter människor som inte vill få någonting att växa. Som är "döda" inuti. Och som festar mer än vad som är hälsosamt. Som antagligen tycker att smala "tjejiga" partypinglor med blont hår som kallar honom för "myspojke" är mer attraktiva än lilla mig. Antar att han lever i sin egen förbannelse och är rädd för att stänga in sig i förhållanden eftersom det gick så jävla fel för något år sedan enligt honom. Då känner man liksom bara att det måste vara fel på en själv. Att man inte var tillräckligt lockande för att bryta den här cykeln. Eller så är han så jävla ingrodd i sitt mönster att han inte kan släppa in någon på riktigt. Jag menar. Jag är fem år yngre och mer redo än honom på något sätt. Antar att jag går tillbaka till mitt "leva ensam och trygg med hjärtat i en bur"-stadie nu.
Jag tycker att det är så himla sjukt hur "besatt" man kan bli. Hur ens humör påverkar hur pass bra hans respons är. Hur allting helt plötsligt handlar om honom. Hur man planerar att vi kanske kommer ses den helgen. Hur ens förväntningar bara börjar rasa ihop och man börjar inse att det kommer skada mig mer än gör mig någon nytta. Jag känner bara hur jag borde bli kvitt den här staden och vara någon annanstans, göra något annat. Men det lär antagligen förbli en dröm. För min motivation är så jävla låg alltid. Jag bara drömmer men vågar aldrig göra det på riktigt på grund av konsekvenserna som möjligtvis kommer hända.
Fan vad jag behöver förändring, men lyckas aldrig sträva mot det. Hej, forever comfort zone typ.
Nej, nu ska jag titta på Glee sen ska jag fan njuta av min lediga dag imorgon. Kanske lyckas söka några jobb. Natti.
Hursom. Vad har mer hänt på sistone? Jag har gått på en urdålig klubb med 18+ och "typ" sagt upp kontakten med K. För han är en av de anledningar till att jag mår så jävla dåligt ibland. Och han bara: "Jag förstår om det känns jobbigt för dig att vi pratar, så vi gör som du vill." "Det är klart att jag bryr mig, men inte på det sättet som du vill att jag ska." Hej, tjej som söker sig efter människor som inte vill få någonting att växa. Som är "döda" inuti. Och som festar mer än vad som är hälsosamt. Som antagligen tycker att smala "tjejiga" partypinglor med blont hår som kallar honom för "myspojke" är mer attraktiva än lilla mig. Antar att han lever i sin egen förbannelse och är rädd för att stänga in sig i förhållanden eftersom det gick så jävla fel för något år sedan enligt honom. Då känner man liksom bara att det måste vara fel på en själv. Att man inte var tillräckligt lockande för att bryta den här cykeln. Eller så är han så jävla ingrodd i sitt mönster att han inte kan släppa in någon på riktigt. Jag menar. Jag är fem år yngre och mer redo än honom på något sätt. Antar att jag går tillbaka till mitt "leva ensam och trygg med hjärtat i en bur"-stadie nu.
Jag tycker att det är så himla sjukt hur "besatt" man kan bli. Hur ens humör påverkar hur pass bra hans respons är. Hur allting helt plötsligt handlar om honom. Hur man planerar att vi kanske kommer ses den helgen. Hur ens förväntningar bara börjar rasa ihop och man börjar inse att det kommer skada mig mer än gör mig någon nytta. Jag känner bara hur jag borde bli kvitt den här staden och vara någon annanstans, göra något annat. Men det lär antagligen förbli en dröm. För min motivation är så jävla låg alltid. Jag bara drömmer men vågar aldrig göra det på riktigt på grund av konsekvenserna som möjligtvis kommer hända.
Fan vad jag behöver förändring, men lyckas aldrig sträva mot det. Hej, forever comfort zone typ.
Nej, nu ska jag titta på Glee sen ska jag fan njuta av min lediga dag imorgon. Kanske lyckas söka några jobb. Natti.
tisdag 18 september 2012
To-do-list.
Saker jag egentligen borde göra.
1) Söka nytt jobb.
Jag säger hela tiden att jag borde söka nytt jobb, men innerst inne får jag lite dåligt samvete över att lämna allting mitt i ett kaotiskt helvete. Tänk om de inte kommer vilja vara ens referens? Borde sätta mig på biblioteket och skriva ansökningar så att datorn nästan brinner av överbelastning.
2) Resa någonstans mitt i höstmörket och den här vinterdepressionen.
En weekend i ett annat land hade nog egentligen gjort ganska mycket. Åka till Storbritannien exempelvis. Och för att väva in jobbsökande, borde en ju egentligen börja gilla barn och bli Au Pair. Jag har inte riktigt koll på hur man jobbar utomlands, men det hade varit så himla fint. Så himla bra. Miljöombyte osv. Tänk er att jobba på ett litet fik, liksom. Och prata engelska, fastän en känner sig som värsta nybörjaren och bryter på svenska. Det är en fin liten dröm, som antagligen kommer fortsätta vara det om nån inte sparkar mig i baken.
3) Prata med en studievägledare.
Någon dag i mitt liv ska jag få saker och ting gjort och mejla en studievägledare och prata om chansen till vidareutbildning. Saker och ting som jag i skrivande stund tycker om är i princip: Genusvetenskap, Beteendevetenskap & psykologi (kommer alltid inbilla mig att jag tycker om det), någonting med datorer och kanske sociologi, för att det låter coolt och för att genusvetenskap är lite invävt med sånt. I framtiden kan jag i prinicp tänka mig ett arbete som är sådär måndag till fredag 8-17. Som man trivs med. Gud. En utbildning som tar ungefär tre år. Jag kan nästan överväga folkhögskola nu för tiden eftersom Universitet är så himla pretto.
Allting ovanför är väl i princip sånt som jag alltid pratar om att jag borde göra men som jag aldrig gör någonting åt. Borde man söka hjälp, eller? Prata med nån inspirerande människa eller någonting? Eller bara bestämma sig och gör något åt saken. Åh, alla dessa livsval. Vi kan måla våra tavlor hur vi vill, vi har möjligheten till det mesta liksom.
1) Söka nytt jobb.
Jag säger hela tiden att jag borde söka nytt jobb, men innerst inne får jag lite dåligt samvete över att lämna allting mitt i ett kaotiskt helvete. Tänk om de inte kommer vilja vara ens referens? Borde sätta mig på biblioteket och skriva ansökningar så att datorn nästan brinner av överbelastning.
2) Resa någonstans mitt i höstmörket och den här vinterdepressionen.
En weekend i ett annat land hade nog egentligen gjort ganska mycket. Åka till Storbritannien exempelvis. Och för att väva in jobbsökande, borde en ju egentligen börja gilla barn och bli Au Pair. Jag har inte riktigt koll på hur man jobbar utomlands, men det hade varit så himla fint. Så himla bra. Miljöombyte osv. Tänk er att jobba på ett litet fik, liksom. Och prata engelska, fastän en känner sig som värsta nybörjaren och bryter på svenska. Det är en fin liten dröm, som antagligen kommer fortsätta vara det om nån inte sparkar mig i baken.
3) Prata med en studievägledare.
Någon dag i mitt liv ska jag få saker och ting gjort och mejla en studievägledare och prata om chansen till vidareutbildning. Saker och ting som jag i skrivande stund tycker om är i princip: Genusvetenskap, Beteendevetenskap & psykologi (kommer alltid inbilla mig att jag tycker om det), någonting med datorer och kanske sociologi, för att det låter coolt och för att genusvetenskap är lite invävt med sånt. I framtiden kan jag i prinicp tänka mig ett arbete som är sådär måndag till fredag 8-17. Som man trivs med. Gud. En utbildning som tar ungefär tre år. Jag kan nästan överväga folkhögskola nu för tiden eftersom Universitet är så himla pretto.
Allting ovanför är väl i princip sånt som jag alltid pratar om att jag borde göra men som jag aldrig gör någonting åt. Borde man söka hjälp, eller? Prata med nån inspirerande människa eller någonting? Eller bara bestämma sig och gör något åt saken. Åh, alla dessa livsval. Vi kan måla våra tavlor hur vi vill, vi har möjligheten till det mesta liksom.
onsdag 16 maj 2012
I read once that a third of women study psychology to work out their own personal problems, what do you think?
Somnade inatt när jag tittade på "Like Minds" som Fröken Wallflower tipsade mig om. Är rätt så säker på att jag drömde om någon som liknade Veganmage men som var fräknig. Tydligen hade vi träffats förut, för längesedan, och så träffades vi på ett tåg. Det var fint. Han var extremt söt. Och så fick man den där känslan som är så bra.
Idag tittade jag klart på "Like Minds" och förstår varför man tycker att Eddie Redmayne är snygg, även om han ser lite för pojkig ut, men jag gillar ju pojkar. Tom Sturridge ska vi inte tala om, så himla vrickad - och snygg givetvis (upptäckte honom i "The boat that rocked"). Det blev ändå lite hotness overload från filmen, även om den var rätt så medelmåttig. Den hade väl antagligen kunnat bli ett mästerverk om det var en mer genomarbetad story, men tyckte den var helt okej. Brittiska pojkar som är helt fucked up, internatskolemiljö, skoluniformer, mord... Ja, helt okej faktiskt.
onsdag 18 maj 2011
Inatt drömde jag om N och J. Att jag städade deras lägenhet tillsammans med några andra. Den var mycket större och det verkade som han hade fyllt år för det fanns en konstig blandning mat på köksbordet, mest en massa fettiga grejer - inga kakor eller så. Och det var som om jag var ett spöke, för även om jag befann mig i samma rum som dem så såg de inte mig. Som om jag var luft. Och så hittade jag mina ritblock i hans sovrum och förstod inte alls varför de hamnat där. Sen kom jag på att de hade fått vårt gamla förråd och där hade tydligen legat saker kvar när vi gav över det till dem. Jag stal tillbaka dem. Sen lämnade vi lägenheten.
torsdag 21 april 2011
Ibland tänker jag på sommar och på vitt vin, flädersaft och jordgubbar. Och på ängar. På att spendera dagarna med människor som ger en energi. Jag vill ha filosofiska samtal med någon jag inte träffat sedan december. Gå långa promenader vid trollsjön eller runt hela staden. Jag vill ha massor med laga-mat-get-togethers. Inviga min bok med recept på Smoothies som jag fick av Ma en gång i julklapp. Jag vill cykla till olika destinationer i fint väder. Springa i ösregn. Äta massor med frukt och bada i havet. Få tillräckligt mycket färg i ansiktet för första gången i mitt liv. Jag vill hänga i barer sena sommarkvällar, dansa hela natten lång och nattbada. Det kommer bli en bra sommar, jag är säker på det.
måndag 24 januari 2011
ibland önskar jag att jag var en sån som fotograferade mycket. på fester, i utomhusmiljöer eller när man bara umgås med vänner på ett mer avslappnat sätt. inte för att jag är särskilt social av mig ändå, men fotografi kan man hålla på med även om man är mycket för sig själv. liksom, tänk er känslan när man framkallar de bilder man tycker bäst om och klistrar in dem i ett fotoalbum. jag skulle också vilja göra så någon dag. jag vet att jag innerst inne är lite pysslig av mig, men att jag är för lat för att göra såna saker. till exempel tycker jag att tanken på att göra kollage är kul. klippa och klistra är en av de bästa grejerna som finns. visst sprudlar det där av kreativitet?
en av mina största drömmar när jag var yngre var att jag skulle ha en egen ateljé i mitt framtida hem. tänk er ett vitt rum med massor av tavlor, glasburkar fyllda med alla olika sorters penslar, oljefärger, kolpennor och sånt där. jag ville så gärna bli konstnär när jag var liten, men fick höra att man inte kan tjäna bra på det alls. eller ja, det är sällan att man lyckas. som vincent van gogh, hans målningar blev inte erkända förrän han dog. sorgligt, eller hur?
i alla fall så finns det någonstans därinne en liten liten idé om att jag kanske hade tyckt om allt det här, dock är ingenting jag brinner för just nu. jag har inte ritat på evigheter, eller målat för den delen. fast jag skulle gärna se mig som den där tjejen som är så himla konstnärlig av sig eftersom jag har fått höra det under min uppväxt. men jag är inte alls säker på om den tjejen finns längre. hon kanske bara är en idé som aldrig hann blomma ut ordentligt.
en av mina största drömmar när jag var yngre var att jag skulle ha en egen ateljé i mitt framtida hem. tänk er ett vitt rum med massor av tavlor, glasburkar fyllda med alla olika sorters penslar, oljefärger, kolpennor och sånt där. jag ville så gärna bli konstnär när jag var liten, men fick höra att man inte kan tjäna bra på det alls. eller ja, det är sällan att man lyckas. som vincent van gogh, hans målningar blev inte erkända förrän han dog. sorgligt, eller hur?
i alla fall så finns det någonstans därinne en liten liten idé om att jag kanske hade tyckt om allt det här, dock är ingenting jag brinner för just nu. jag har inte ritat på evigheter, eller målat för den delen. fast jag skulle gärna se mig som den där tjejen som är så himla konstnärlig av sig eftersom jag har fått höra det under min uppväxt. men jag är inte alls säker på om den tjejen finns längre. hon kanske bara är en idé som aldrig hann blomma ut ordentligt.
söndag 26 december 2010
Drömmar.
Jag känner mig neutral. Balanserad. Inspirationslös. Inga större ambitioner för tillfället. Men mitt undermedvetna är fyllt av fantasier. Mina drömmar har denna veckan varit ganska så intressanta. För några dagar sedan befann jag mig på ett tåg. Som stannade av misstag vid en oljefläck som satte fyr på hela marken. Och jag minns att jag var mitt i den branden. Kunde känna hur det brändes mot mitt ansikte för jag hann inte fly undan den. Jag förflyttades, och fick en känsla av att det istället var halt på tågrälsen - kanske fanns där till och med ett islandskap. Tåget hade stannat vid en brygga. Jag lämnade tåget och dök ner i vattnet. Simmade där, precis bredvid. Jag minns inte riktigt. Kanske fanns där andra människor i drömmen, men de minns jag inte så mycket. Så slutade det, ungefär. Och det jag mest reagerade på var elden. Eld, vatten, is. Tåg.
Och så fanns det en annan dröm om vatten. En strand. Vi var en folksamling, nästan som en sekt. Jag vet inte varför vi vid ett tillfälle gick ner i en typ av fosterställning, precis som på yoga. Stämningen var lite grand som när Harry Potter befinner sig i labyrinten i Harry Potter och den flammande bägaren. Och så skulle jag klippa av en bit av mitt hår för att använda det som hårförlängning senare. Så tappade jag lite av det. Sen skulle alla simma ut i havet och vidare till ett annat ställe på andra sidan. Och det gick inte så bra att hålla i en näve hår då.
Och sen hade jag fått en plats i ett kollektiv i Lund tydligen. MS fanns där. Och en tjej från min gamla högstadieklass. ME hade också fått en lägenhet, fast på en annan nation. Och C, givetvis. Jag tror att det var fest i mitt kollektiv som var mer som ett hus med en källar- botten- och ovanvåning. Jag var inte längre yngst där, utan det fanns många som var yngre. Kanske mindre än man får vara, det var den känslan jag fick. Det hann inte hända så mycket innan jag vaknade, därför lämnar jag det så här.
Ibland tror jag inte på att drömmar försöker förmedla något. Utan jag tror mer på att att de är fragment från ens vardag som återspelas. Ångest som ger sig uttryck under nattens bildspel. Jag har trots allt ändå en uppfattning om vad den sista drömmen grundar sig på i alla fall. Resten kan ha underliggande meningar.
Och så fanns det en annan dröm om vatten. En strand. Vi var en folksamling, nästan som en sekt. Jag vet inte varför vi vid ett tillfälle gick ner i en typ av fosterställning, precis som på yoga. Stämningen var lite grand som när Harry Potter befinner sig i labyrinten i Harry Potter och den flammande bägaren. Och så skulle jag klippa av en bit av mitt hår för att använda det som hårförlängning senare. Så tappade jag lite av det. Sen skulle alla simma ut i havet och vidare till ett annat ställe på andra sidan. Och det gick inte så bra att hålla i en näve hår då.
Och sen hade jag fått en plats i ett kollektiv i Lund tydligen. MS fanns där. Och en tjej från min gamla högstadieklass. ME hade också fått en lägenhet, fast på en annan nation. Och C, givetvis. Jag tror att det var fest i mitt kollektiv som var mer som ett hus med en källar- botten- och ovanvåning. Jag var inte längre yngst där, utan det fanns många som var yngre. Kanske mindre än man får vara, det var den känslan jag fick. Det hann inte hända så mycket innan jag vaknade, därför lämnar jag det så här.
Ibland tror jag inte på att drömmar försöker förmedla något. Utan jag tror mer på att att de är fragment från ens vardag som återspelas. Ångest som ger sig uttryck under nattens bildspel. Jag har trots allt ändå en uppfattning om vad den sista drömmen grundar sig på i alla fall. Resten kan ha underliggande meningar.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
