jag trodde att idag var en bra dag, men jag hade fel.
så otroligt stressad inför framtiden och ledsen och ångestfylld.
det är liksom jobbigt att aldrig någonsin veta vart man ska ta vägen.
var man kommer befinna sig inom en snar framtid.
vad man ska göra för att må bra, vad man vill leva för.
och ibland vill man bara lägga sig ner på golvet och dö.
Den här kärleken är kvävande. Jag vaknar med den i halsen när jag ligger ensam med täcket som jag har sparkat av mig i sömnen. Den växer sig större hela dagen, jag dricker vatten och försöker skölja ner den, men det hjälper inte. Vid lunch har den växt ner till magen och hindrar mig från att äta. Jag försöker springa av mig den, eller ifrån den, men jag är så trött i musklerna, kärleken är i vägen överallt. Nu har den expanderat till varenda cell i kroppen och förlamar mig.
SvaraRadera