Feels like home.

Det känns bra här. Vill aldrig någonsin åka hem. Massor med snö utanför men inte särskilt kallt. Ligger och läser Beverly Skeggs bok om att bli respektabel. Handlar om arbetarklasskvinnor som går omvårdnadsprogrammet för att få ett värde i samhället. Vårda så får du ett värde som kvinna, i princip. Har för övrigt börjat gilla hur färgen blå förgyller mitt liv. Blinkar det mobila bredbandet blått så har det täckning, blinkar det däremot grönt... Dåligt. Imorgon skulle jag nog till och med få för mig att titta på Melodifestivalen - i brist på annat liksom. Och på söndag måste jag åka hem igen. Back to reality. Till kaoset i vardagen. Vill slå någon i ansiktet.