Never let me go.

Jag såg Never Let Me Go igår. Den handlar om tre personer som går på någon speciell inernatskola där alla har ett förutbestämt liv: de är donatorer alltså ska de dela med sig av sina organ och enbart ha det där som syfte med livet ungefär. Kathy (som är huvudrollen) är kär i Tommy, men det visar sig hennes bästa vän Ruth även vara. Dock väljer Tommy Ruth i flera år trots att han uppenbart är kär i Kathy. En stor del av hela handlingen utspelas under tiden de befinner sig på skolan, men man får även följa dem när de får chansen att spendera livet som artonåringar på en annan plats samt när de tio år senare möts som vuxna.

Jag tycker att filmen är för detaljfattig. Man har ingen koll på vad som händer, filmen förklarar inte relationerna särskilt bra och den är för kort. Samt även långtråkig pga helt osammanhängande berättelse. Dock måste jag ge lite cred till hur de har valt att porträttera filmen, med dess uppenbart vackra miljöer och den sorgliga, dramatiserade musiken som påminner om "Memoirs of a Geisha". Den känns så brutal, så kall. Som en sån där typisk drama-film. Jag tycker att filmen känns bättre än medel ändå även om jag gillar inte hur den utformade sig.

Nu är det ju så att jag inte heller har läst boken, vilket kanske skulle klargöra en hel del för mig, men jag tycket ändå att valet av ämne till handlingen är väldigt intressant. Människor som i princip växer upp för att bara ge bort sina organ. Det är ju sinnessjukt. De har inget riktigt val heller, verkar det som. Det var en av de oklara aspekterna av filmen, enligt mig. Plus att man inte riktigt fick något djup i relationerna. Dock var den i och för sig inte särskilt kliché, antar jag. Men jag saknade ändå lite mer interaktion mellan karaktärerna. Hur som helst tycker jag att ni ska se den! Och kom gärna med egna tankar, för jag diskuterar den gärna.