Men herregud. Varför skriver jag ens här längre. Det finns ingenting att berätta. Och det som jag vill skriva ner finns på andra platser där ingen har tillgång till det ändå. Man vill inte skriva om allting som finns inuti en hela tiden. Det känns bara så himla konstigt. Att vem som helst kan läsa om vad jag känner och ändå inte känna att man ska kommentera det. För om man väljer att skriva något då är det ju för att få någonting bekräftat, men det får man ju ändå aldrig. Så varför vara så himla djup här ens. Då kan man lika gärna skriva ner det i en bok, liksom.
Och sen händer det ändå ingenting i mitt liv just nu som är värt att nämna. Eller tja. Ingenting som är superseriöst. För jag väljer hellre att vara negativ och typ redan förbereda mig för att gråta och ha ont i magen i veckor, än att ens förvänta mig att saker och ting kommer överträffa mina förväntningar. Att någon kommer fånga mig när jag fallit i hela mitt liv. Kärlek är en illusion, och hjärtat är bara en muskel. End of story.
Jag vill att du ska fortsätta skriva! Jag hittade hit för några månader sedan och är fast sedan dess. Du har en fantastisk förmåga att förmedla känslor med dina ord och jag skulle tycka det var en stor förlust om du slutade dela med dig av dina ord. Tvärtom tycker jag du ska börja skriva mer. :)
SvaraRaderaMen herregud!!! Tack så mycket! Jag har ingen aning om vilka som läser min blogg ens. Vet att många klickar sig in här pga Book of Miri-googling. Jag kommer självklart inte sluta skriva, det hade känts fel. Men jag har ingen inspiration och allt jag skriver om är mest män. Och där finns inte så mycket att säga på den fronten, som jag vill berätta då alltså. Men tack för komplimangen! :) Kram!!!
SvaraRadera