Grät en skvätt. Slutscenen = så jävla bra, fin osv. Herregud. Det var jättelängesedan jag såg den sist, och jag tittade väl inte riktigt på den då. Mindes i princip bara att någon skulle dö. Inte att någon som man får följa på ganska nära håll, och liksom skapa en mental relation med skulle dö. Ledord genom hela filmen: Carpe Diem, pojkar. Fånga dagen. Var fria tänkare, fuck konformiteten.Våga gå mot strömmen osv. Helt okej, inspirerande film. Känner mig dock mer inspirerad när jag ser Shawshank, men den är väl ganska uppenbar, kanske. Om ni inte har sett: Se den. Om ni har sett den: Se den en gång till, vetja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar