Tre år.

Nu har jag bloggat här i tre år. Det är rätt fantastiskt ändå, med tanke på att jag haft bloggar förr, men raderat dem, och tänkt starta upp bloggar men blivit besegrad av tanken på att jag inte skulle kunna upprätthålla en. I början kändes det som en ny start att skriva ner saker här. Ingen visste om bloggen då heller. Bara några få. Den är ganska personlig ändå. Med tanke på att jag tänkte att den skulle vara ganska anonym till en början - det är den till viss del fortfarande.

Jag hade dessutom mer fritid innan. Jag skrev och skrev. Om män och alla de här bräckliga relationerna, ett mönster som fortfarande lyckats gräva sig in i mitt tankesätt. Ett återkommande tema  är fortfarande alla de här livskriserna. Att inte veta vem man är och vart man är på väg. Det kändes även om att jag hade så mycket mer att skriva ner innan. Nu är jag mest ett tomt skal som öser ur mig någon halvbra historia då och då. Ibland när jag läser gamla inlägg känns de så poetiska. Som om jag vet hur man skriver när man vill få fram negativa och sorgliga saker. Men inte positiva saker.

Hursom. Grattis bloggen. Lite försent. Men, men.