Ältandet.

Plan #1: Börjar bli så himla uttjatad men jag känner att det är på riktigt nu. Att jag måste lämna mitt jobb. Försöka lämna det. Jag vill inte vara där. Inte fastna där. Jag har ingen framtid där alls och vill inte ha det heller. Jag vet att jag har större ambitioner än att vara där. Så det jag främst tänker göra nu är:

- Kolla över mitt CV och förbättra mitt personliga brev.
- Övervinna min telefonfobi (seriöst, hatar det) och ringa ett jobb jag sökte för ett år sedan, lol. Och säga att jag fortfarande är jävligt intresserad.
- Kolla över vilka jobb som intresserar mig, typ skriva en lista på tänkbara yrken.
- Möjligtvis kolla igenom intervjufrågor och få en bättre överblick om vad man ska svara så man inte sitter där och tappar bort sig i en intervju. Jag har haft två intervjuer det här året, det måste bli fler.
- Och den självklara: Kötta ansökningar till alla möjliga ställen.

Jag vet att det finns vänner som läser min blogg, så om ni vet någonting, var för guds skull inte rädda över att berätta om tips till nya jobb.

Plan #2: Att smått börja titta på högskoleutbildningar, kanske besöka en Studie- och yrkesvägledare för maximal hjälp. Möjligtvis ta igen de där jävla 30 högskolepoängen. Dock känns den här planen fortfarande inte särskilt lockande, men som sagt så har jag i princip ingen framtid om jag inte pluggar vidare, så...  Antar att det kommer bli uteslutningsmetoden på det.

Plan #allanummerivärlden: Flytta, flytta, flytta. Grejen är den att jag är så sinnessjukt rädd över att flytta. Eller inte själva grejen egentligen, men att allting kommer hänga på mig. Att om jag någon dag verkligen skulle gråta över att gå till jobbet, så är det jag som måste fixa det. Det känns lite som när jag pluggade och hoppade av alla kurser hela tiden. Är helt enkelt rädd för katastrofala utgångar. Men förhoppningsvis kommer peppen vara större om jag tar det steget. Möjligtvis kommer jag flytta innan året är slut om allting går enligt mina planer.