Jag nyktrade till på klubben och någon som jag brukade känna för flera år sedan vägrade lämna min sida tills vi (alltså de jag kom dit med) till slut bestämde oss för att lämna klubben när jag i min desperata flight och fight reaktion sett en lucka på dansgolvet och flytt till toaletten. Väl ute styrde vi mot Burger King och tog tåget hem vid fyra. Jag gick och satte mig en bit ifrån alla och lyssnade på musik. Mestadels för att den där människan på klubben frågat om vi skulle ha följe hem och jag ville verkligen inte. Hen skulle ju till samma stad. Herregud.
När tåget sedan kom fram till den lilla staden, gömde jag mig i min huva och mötte upp de andra tills vi skildes åt vid Pressybyrån där jag ställt min cykel. Min cykel som inte alls var kvar där. Jag letade febrilt i tygpåsen och tänkte "Jag måste ju ha låst den?". Men icke. Låset låg i påsen. Jag glömde alltså låsa cykeln för att en tjej från jobbet trillade förbi mig precis när jag ställde cykeln där vid åtta. Så jag bara tog påsen i korgen och följde efter henne när hon skulle ta ut pengar. Åh. Jag behöver ju den där cykeln. Sen ringde jag K två gånger utan något svar och sms:ade att jag antagligen kommer frysa ihjäl i kylan på väg hem. Dessutom hade det börjat snöa lite smått. Väl hemma sådär klockan fem på morgonen lade jag mig i sängen och sov världens bästa sömn i första bästa säng här hemma.
Den här helgen har alltså gett mig: Ett par trasiga byxor - mina bästa byxor, ingen cykel att ta mig till jobbet med och lite mindre tro på mänskligheten. Great. Ska handla en ny cykel i veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar