måndag 3 juni 2013

Nattfilosofi.

Det är alltid så här. Nattliga skriverier några timmar efter att jag har slutat jobba. Det går ju inte att sova, även ifall jag borde då fåglarna kommer störa min sömn alldeles strax. Jag vet inte vad mitt samtalsämne är för idag. Jag vet mest bara att jag är så himla trött även om sömntåget nog har passerat min hållplats för en liten stund. Jag får väl ta nästa.

Jag är svag.

Jag skriver textmeddelanden till någon som jag inte borde skriva till. För att saknaden blev större än den där styrkan som jag skulle ha kallat självständighet. Och att vara värd bättre. Ibland undrar jag ens hur fan jag tänker. Hur jag kan vara så himla dum att jag ständigt flyger mot lyktor för att brännas gång på gång på gång. Ni förstår grejen. Jag tror inte att brist på kärlek är det enda svaret. Det är nog massor med olika faktorer egentligen:

1) Att jag exempelvis har ett sjukt tråkigt liv som varit så jävla slentrianmässigt sedan the day I was born, ungefär.

2) Att min självkänsla ibland är så jävla låg att jag inte kan leva med tanken på att nån jag vill ha inte skulle vilja ha mig. Att jag genom min självkänsla och rädsla för att vara med någon på riktigt väljer de som är lika fucked up i huvudet som jag är relationsmässigt. För att jag vet att det i slutändan inte kommer fungera. Att vi ändå kommer stanna upp på en viss nivå och aldrig komma djupare. Fast det kanske inte är så, egentligen? Jag kanske bara tror att jag är fucked up. Men jag är dock väldigt svartsjuk av mig. För att jag är så himla rädd för att andra ska tycka om nån annan istället för mig, för att det känns som att man inte är värd någonting när man inte får bekräftelsen från precis den man behöver.

Alltså Hjalmar. Du beskriver det så bra:

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."

Någon dag får jag väl ta mig i kragen och läsa den där jäkla boken. Den gav ju trots allt upphov till mitt vanligaste cyber-nickname överallt; Fröken Glas.

Det blev bara två punkter. Om mig själv. Som vanligt. Jag har ingenting vettigare att komma med. Sorry.

Fridens.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar